en otrolig saknad

Sitter nu ensam igen.
Igår så trodde jag att allt va som det skulle med allt, lr nästan iaf.
Idag blev det inte alls som jag hade tänkt mig .
Vad ska man göra när man inser att man inte kan hjälpa till utan bara finnas vid sidan om,det kanske räcker med att bara finnas men man vill såå gärna hjälpa.
Just nu är det bara att hoppas att allt löser sig så att allt blir som förrut,känns lite långt dit men vem vet det kanske är närmare än vad man tror.
Har slarvat med maten i fem dagar nu, känner inte nån vidare lust att äta men jag försöker iaf imellanåt.
Just nu så är ensamheten ett faktum å jag jag känner en saknad efter att allt ska bli som förrut..

God kväll på er

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback