lång dag idag
Denna dag har kännts väldigt lång.
Började dagen med jobb som vanligt, å efter nån minut hemma idag så kom min faster Jane å pappa å hälsade på.
Vi fikade å jag passade på att frisera pappa lite.skägget blev klippt också.
Efter 3 tiden nångång så åkte vi alla till farmor för att äta middag där. alltid god mat hos farmor.
Strax före 7 så åkte vi med pappa upp till hospice igen å blev kvar där till strax efter 8. vi bestämde då att imorgon så ska vi äta luch med honom på hospice innan Jane far hem till Gävle.
Denna dag har både varit jobbig å trevlig, jag har som en klump imagen med en massa nervositet.
I och med det att han inte längre har nån behandling mot cancern utan bara lugnande å smärtstillande så vet man inte om han har veckor lr månader kvar att leva , å nu känns det på nått viss verkligt att det kanske snart kommer att ske.
Usch vad jag avskyr detta, man försöker att inte tänka men det är inte så lätt att inte göra det.
På nått vis så vill man bara blunda å när man tittar igen så var allt bara en mardröm å allt blir som vanligt igen, det är så det känns iaf.
Försöker att tänka tillbaka på d bra stunder vi haft förrut å att allt som händer nu är sjukdomens fel.
På ren svenska så vill jag bara säga Jävla skitjävla piss sjukdom.
Jaja mycket ska man tydligen vara med om innan man lämnar jordelivet.
Kram på er å ta hand om varandra
Började dagen med jobb som vanligt, å efter nån minut hemma idag så kom min faster Jane å pappa å hälsade på.
Vi fikade å jag passade på att frisera pappa lite.skägget blev klippt också.
Efter 3 tiden nångång så åkte vi alla till farmor för att äta middag där. alltid god mat hos farmor.
Strax före 7 så åkte vi med pappa upp till hospice igen å blev kvar där till strax efter 8. vi bestämde då att imorgon så ska vi äta luch med honom på hospice innan Jane far hem till Gävle.
Denna dag har både varit jobbig å trevlig, jag har som en klump imagen med en massa nervositet.
I och med det att han inte längre har nån behandling mot cancern utan bara lugnande å smärtstillande så vet man inte om han har veckor lr månader kvar att leva , å nu känns det på nått viss verkligt att det kanske snart kommer att ske.
Usch vad jag avskyr detta, man försöker att inte tänka men det är inte så lätt att inte göra det.
På nått vis så vill man bara blunda å när man tittar igen så var allt bara en mardröm å allt blir som vanligt igen, det är så det känns iaf.
Försöker att tänka tillbaka på d bra stunder vi haft förrut å att allt som händer nu är sjukdomens fel.
På ren svenska så vill jag bara säga Jävla skitjävla piss sjukdom.
Jaja mycket ska man tydligen vara med om innan man lämnar jordelivet.
Kram på er å ta hand om varandra
Kommentarer
Trackback